Skuldsatt – ekonomiska tips 2023

Först min utläggning om sociala medier och marknadsföring, sedan följer replik av Webcopywrting.se – Webbyrå i Arvika, Värmland. 

De flesta svenskar är redan medlemmar i Facebook och/eller annan typ av social media. Över 70 % i skrivande stund. Över hälften av svenskarna loggar in på minst en social media kanal dagligen.

I genomsnitt har varje person över 200 vänner och de flesta är medlemmar i olika grupper som speglar deras intressen (till exempel en favroitfilm, eller Kickboxing). Alla dessa grupper och vänner publicerar i genomsnitt två uppdateringar eller bilder, eventinbjudningar, etc. per dag. Tror verkligen någon på fullaster allvar att denna miljö kommer fungera för att marknadsför en produkt? Ditt företag kommer inte ens bli inbjuden att flyta med i den ändlösa strömmen av information och om det skulle bli det kommer det drunkna i bruset. Sedan en tid tillbaka når man, som företag, väldigt få av sina följare via så kallade ”organiska” inlägg. Facebook har medvetet gjort om modellen så att man måste betala för att nå ut till alla sina följare med ett inlägg.

Denna relativt nya trenden att dela med sig av ICAs, eller av den lokala bankens,bil-handlarens, eller andra företags kampanjkoder är den första spiiken i kistan i Facebooks reklam-modell. Jag har redan börjat blockera individer som hela tiden delar med sig av en länk till Alladin eller H&M bara för att delta i en tävling. När alla väl är blockerade finns det ingen kvar att lyssna på och jag kan lika gärna stänga ner kontot.

När Facebook först börsnoterades var det ett fiasko men på sista tiden har aktien stigit i höjden, mycket på grund av att marknaden börjar tro mer på företagets intäkts-modell via köpt reklam (det senaste är att de ger sig in på video, som en konkurrent till Youtube). Men jag tror att marknaden övervärderar Facebook å det grövsta.

Vi människor har ett otroligt kort kollektivt minne, och nuet tornar upp sig som ett torn som ingen kan bortse från, ingen kan ignorera. Vi upplever det som att tornet alltid varit där, alltid kommer finnas där, och befinna sig i ständig tillväxt mot skyn.
Men kom ihåg Nokia. Kom ihåg Pan Am. Kom ihåg EPA. Tre torn vi aldrig trodde skulle falla.

Jag säger inte att Facebook och Twitter kommer försvinna inom den närmaste 5-årsperioden. Jag säger bara att de förmodligen kommer marginaliseras fortare än vad någon hinner ropa tulpan-bubbla. Och jag tror att deras alltmer reklam-betonade fokus är första spiken i kistan. Folk använder helt enkelt inte sociala medier på det sättet, man är inte i ”köpläge” på Facebook. Man vill se vad sina vänner haft för sig, titta på bilder och kanske spela lite spel. Inte bombarderas av reklam. Därför är det också så att reklamen på Facebook är som att elda för kråkorna. Ingen bryr sig om den.

Replik Webcopywriting.se

Du har som de flesta andra fått detta helt om bakfoten. Visst går det att förlora mycket pengar på att satsa på marknadsföring i sociala medier, men det förutsätter att du gör allt helt fel. Tricket är att vara VÄLDIGT riktad i sin marknadsföring.

En Facebook-kampanj i en konkurrensutsatt nisch kan kosta cirka 1000 SEK, men ändå få så många som 20000 ögon på sig. Det finns inga andra kanaler där du så enkelt kan identifiera en RELEVANT målgrupp och sedan marknadsföra dig mot dem till en så låg kostnad just nu. Jag använder Facebook som en mycket kostnadseffektiv kanal för att bygga listor med prenumeranter och bygga ”social prestige” (ju fler like din företagssida har ju mer trovärdig framstår den) men även driva billig och relevant trafik till kunders hemsidor.

Jag skulle dock avvakta med att testa att köpa reklamplats i kanaler som Twitter, Pinterest och Instagram då publiken där har ett annat beteendemönster. Men Facebook, förutsatt att man har 1. en bra produkt/tjänst 2. ett välformulerat tydligt budskap och syfte med sin annons och 3. att man analyserar målgrupper och riktar annonserna mot dessa målgrupper och ingen annan, är ett otroligt effektivt verktyg för att öka de flesta företags försäljning.

I varje tid tycks det finnas idéer som anses som legitima och tas som intäkt för att motivera reformer inom offentliga organisationer. Sedan 1990-talet har trenden varit att införa s.k. marknadsidéer och Sverige är nu ett av de länder i världen med mest privata skolor (per capita). Hur uppstår då dessa idéer?

Ett populärt sätt att förklara spridningen av dessa idéer är att organisationer söker samhällelig legitimitet. Enligt den neo-institutionella teorin är organisationers överlevnad främst beroende av samhällelig legitimitet. Legitimitet får organisationer genom att anpassa sig till rådande normer och värderingar om hur moderna och effektiva organisationer ska utformas och agera, som i en viss omgivning eller under en viss tid har blivit så ”för givet tagna”, eller institutionaliserade att de är omöjliga att ifrågasätta för enskilda aktörer. Institutionella teoretiker har via statistiska korrelationsstudier visat hur omgivningen i form av tongivande företag, multinationella koncerner, olika professioner m.m. i hög grad tycks påverka lokala organisationers agerande. Dessa företag, professioner etc. sprider normer och värderingar som accepteras av lokala aktörer och organisationer. Det rör sig alltså inte om lokala förändringar som har utvecklats inom den enskilda organisationen utan om förändringar som sveper genom hela populationer av organisationer.

En vanlig observation när det gäller offentliga organisationer är att idéer hämtas utifrån snarare än att de baseras på erfarenheter som uppstått i den egna verksamheten. Myter om andra avgör vilka lösningar som accepteras. Skolan har alltid varit mån om att bedriva sin verksamhet i enlighet med omgivningens normer och krav. Det är därför föga märkligt att dessa ibland modebetonade föreställningar om hur en modern organisation skall bedrivas tillämpas inom skolverksamheten. Skolväsendet framstår som rationella, och legitima och undviker kritik om de tillämpar moderna idéer.

Modeföljande är inget nytt fenomen inom organisationsteori. Av kritikerna har modeföljande beskrivits som en oreflekterad anpassning till rådande trender och något som i en förlängning leder till likriktning.

Modet inom den offentliga sektorn har, som tidigare påpekats varit att tillämpa marknadslösningar, d.v.s. att skapa marknadsliknande mekanismer i relationerna inom organisationen. Tanken är den att i mesta möjliga mån stimulera den lokala förändringskraften genom att skapa en ökad frihet för den lokala praktiken att anpassa sig till sina lokala krav och behov. Inom skolan har marknadsidéerna tagit sig sitt uttryck i införandet av en s.k. Lärande organisation. På central ort har det bestämts att skolorna skall praktisera arbetsformer i enlighet med vad som ligger i begreppet lärande organisation, vilket innefattar införandet av arbetslag och mentorskap.

Skolväsendet har avreglerats. Staten styr inte längre genom regler, direktiv och övervakning utan genom mål och utvärderingar. Styrningen skall vara informativ och vägledande – heter det. Emellertid är det fortfarande staten som styr, men som nu praktiserar vad man skulle kunna benämna som en ”lagomstyrning”.

Kan verkligen en central ”lagomstyrning” stimulera till lokal utveckling och förändring utan att samtidigt utgöra en tvångströja och hur påverkas lärarnas professionella utveckling av de marknadsidéer som genomsyrar förvaltningen? Kommer förändringarna att bidra till ökad självständighet och stimulera den lokala förändringskraften. Kommer den att bli en katalysator för förändring, eller kommer den att utgöra en tvångströja?

Denna text är ett utdrag ur en rapport om skolans utveckling, som skrevs i slutet på 90-talet. Med facit i hand är det bara att konstatera att vi fortfarande inte har något facit. Sverige verka het enkelt inte komma fram till hur skolan bäst ska bedrivas.

Det är många familjer som ligger sömnlösa inför julen då de vet att budgeten helt enkelt inte kommer att gå ihop, att de rentav måste skuldsätta sig själva för att gå med vinst.

I fjol ökade snittet på vad svensken la på julklappar med 10 procent och landade på en slutsumma av 3200 kronor. Räkna med att denna genomsnittssumma ligger på cirka 3500 kronor år 2014. Barnfamiljer la redan i fjol över 4000 kronor bara på julklappar, och denna siffra väntas också öka något i år. Detta är riktigt höga siffror. 4000 SEK motsvarade julen 1984 över 9000 kronor i dagens penningvärde…mer än medellönen var 1984 vill säga. Visserligen har vi haft en reallöneökning och vissa saker har blivit billigare, men ändå. Det får en att tänka till.

Tips på bra och inte bara dyra julklappar till barnen 

Utöver julklapparna, som alltså svenska barnfamiljer inköper för över 4000 kronor i genomsnitt, så tillkommer andra extra kostnader under julen. Olika aktiviteter, pyssel, julpyntning och inte minst mat och julgodis inhandlas för en genomsnittlig summa av 24000 kronor.

Det är inte det att vi säger att man inte ska lägga lite pengar på barnen under julen, men man borde kanske ändå reflektera lite över vad som ger lycka egentligen. Är det verkligen riktigt många och/eller riktigt dyra julklappar samt en onödigt dyr och pyntad julgran, samt ett överskott av mat?

Det är svårt att motstå trycket när barnen vill ha samma julklappar som kompisarna, och reklam och sociala medier visar ett ständigt flöde av mat och pyssel och granna julgranar. Men att sätta sig i skuld för att finansiera julen är aldrig okej. Ingen som växte upp på till exempel 70-talet anser att de jularna höll sämre kvalitet än dagens jular. Ändå spenderar man nuförtiden mer än dubbelt så mycket, i förhållande till lönen, som man gjorde på 70-talet.

Ett annat fenomen som börjar likna skuldfälla-beteende är att många svenskar köper en julklapp till sig själv under julen, något de kanske inte hade tänkt köpa annars, som dyra mobiler, resor, TV-apparater etc. Ofta köper de denna ”selfie-julklapp” på kredit dessutom. Då är det bättre att unna sig själv en stabil framtid genom att lägga pengarna på sparkontot. En sparfond kanske inte är lika rolig att hänga i julgranen, men ditt framtida jag kommer tacka dig för att du gjorde det.

 

 

De gamla hierarkiska organisationsformerna var uppbyggda för att massproducera för en stor homogen marknad. Idag när varje produkt ska livstilsanpassas, eller t o m skräddarsys för en viss kund eller målgrupp är det bättre att organisera i små flexibla, självständiga enheter (Visionsfabriken 1997).

Detta medför naturligt nog nya krav på en annorlunda kompetens för den enskilde individen:

Behov av social kompetens dvs förmåga att umgås, samarbeta och knyta kontakter.

• Behov av kreativitet, då problemlösningsförmåga blir en allt viktigare faktor i framtiden och detta dessutom kan bli en värdeskapande faktor för företaget.

• Förmåga att lära eftersom förutsättningarna för den specifika sysselsättningen/verksamheten ständigt kommer att förändras (Visionsfabriken).

Omvandlingen från industrisamhälle till kunskapssamhälle skapar också nya konflikter. Tidigare konflikter inom industrisamhället var vem som ägde och vem som inte ägde mark. Den nya konflikten består i vem som har och inte har kunskap enligt Ekman.

Ekman menar att i det klassiska industrisamhället har tänkande om ”alltings förutsägbarhet” varit ledande. I det framväxande neoindustriella, eller humanekologiska samhället, är det i stället oförutsägbarheten från kvantfysikens och postmodernismens perspektiv som dominerar. I den nya tiden blir egenskaper som andlighet, intuition och kreativitet allt viktigare.

Det finns även ett ökande antal som förespråkar behovet av generalister för att lättare kunna ta till sig ny kunskap och anpassa sig till vår föränderliga omvärld. Specialisten klarar sig och frodas i den givna kontexten medan generalisten förmår att anpassa sig till nya situationer. Det är i mångfalden och blandningen som den skapande gnistan och nya kombinationer uppstår. Detta gäller för såväl företag som enskilda individer (Sörlin 1996).

När den ekonomiska strukturen förändras blir också de gamla institutionerna snabbt föråldrade. Det gäller för såväl politiska partier som fackliga och idustriella organisationer. Det enda riktigt säkra man kan säga om framtiden är att den är osäker.

Även om mycket verkar osäkert och ibland pessimistiskt finns där också en rad trender som pekar mot en framtid full av möjligheter.

Jordbrukssamhället

Från den tidpunkten människan övergick från att vara nomad till att bli bofast och bruka jorden inledde mänskligheten en revolution kallad den neolitiska revolutionen som påbörjades i Asien för ca 12000 år sedan(Olsson 1993).

Denna revolution gav grunden till uppkomsten av ett nytt samhälle som vi i vår del av världen, dvs västvärlden känner som jordbrukssamhället. Vi har sedan tillkomsten av jordbrukssamhället stått inför en annan revolution eller för att utrycka sig på ett annorlunda sätt – paradigmskifte nämligen industrisamhället och står för närvarande inför ytterligare ett nytt paradigmskifte – informationssamhället (VA: Veckans Affärer nr.13, 1997).

Industrisamhället

Sett ur ett tekniskt perspektiv innebar industrialiseringen som påbörjades i England under 1700-talet och spred sig till övriga delar av västvärlden under 1800-talet att man övergick från att tillverka saker och ting manuellt till att låta maskiner överta muskelkraften (Olsson) .

Industrialiseringsprocessen kan, om man generaliserar, sägas ha varit en självgenererande process. Allt hade sin upprinnelse i att jordbruket rationaliserades. Konsekvensen av att produktiviteten ökade inom jordbruket blev att en kapitalackumulering sattes igång. Detta gav i en förlängning ökad efterfrågan på verktyg vilket i sin tur gav till följd att massproduktion blev nödvändig. Den ökande produktiviteten medförde också att arbetskraft frigjordes från jordbruket som kunde användas inom industriproduktionen. Sammantaget kan man sammanfatta och generalisera processen enligt följande:

Ökad produktivitet inom jordbruket gav en ökad grad av kaptitalackumulation. Kapitalet användes till att öka verksamheten, vilket var i högsta grad nödvändigt i stort sett i hela västvärlden vid denna tidpunkt eftersom befolkningen ökade snabbt. Industriproduktionen som tidigare förekom i blygsam skala, främst via manufakturor, ökade snabbt.
Det blev nödvändigt att tillverka i stor skala och övergå från manuell produktion till att låta maskinerna överta muskelkraften. Ökat behov av manskap inom produktionen löstes genom att arbetskraft frigjordes från det alltmer produktiva jordbruket. Det ökande antalet sysselsatta inom industriproduktionen gav också ett ökande antal lönearbetare som i sin tur kunde efterfråga varor som ytterligare spädde på efterfrågan. Industrier började efterfråga varandras produkter vilket ytterligare ökade efterfrågan, osv(Schön 1985).

Ovanstående är en grov förenkling av industrialiseringsprocessen. Ytterligare faktorer som var en förutsättning för en omvandling från jordbrukssamhälle till industrisamhälle var naturligtvis naturtillgångar.

Historien har dock visat att även om naturtillgångar ofta framhävs som en av de kanske viktigaste faktorerna för industrialisering, finns där en mängd framgångsrika, kanske de allra främsta, länder som industrialiserades utan nämnvärda naturtillgångar. Till dessa hör bl a Japan och Tyskland. En annan viktig faktor som i allra högsta grad är nödvändig att nämna är att de institutionella förhållandena var en mycket viktig faktor för att kunna omvandla samhället. Vad som menas med institutionella förhållandena är inte så mycket graden av de institutioner som var nödvändiga för övergången till industrisamhälle utan, initialt, främst frånvaron av feodalism(Van der Wee 1991).

En del anser att anledningen till att England var det första landet i världen som industrialiserades var just att feodalismen aldrig fått riktigt fotfäste i England, vilket underlättade omvandlingen. Detta sammantaget med det faktum att England hade lättillgängliga naturtillgångar och att jordbruket tidigt rationaliserades gav till följd att England blev det första landet i världen som industrialiserades (Van der Wee ) .

En annan viktig aspekt, enligt Van der Wee, var att då jordbrukets rationalisering var den faktor som utlöste processen, och med anledning av att själva rationaliseringsprocessen inledningsvis främst bestod av att ta i bruk uppfinningar som Leonardo da Vinci uppfunnit redan ett par århundraden tidigare, var det främst bildningsnivån i samhället som avgjorde om processen kom igång. Han menar kort sagt att de uppfinningar som redan existerade var sas nödvändiga att översättas till aktuella förhållanden för att kunna tas i bruk och där var just utbildningen den kritiska faktorn. Kontentan av detta blev att de länder som tidigt hade ett utbyggt skolväsende hade större chans att omvandlas än andra. Japan t ex anses ha uppvägt sin brist på naturtillgångar med en god bildningsnivå i samhället.

Industrialiseringsprocessen reformerade samhället och nya institutioner blev nödvändiga. Ekonomin övergick från byteshandel och självhushållning till marknadsekonomi och lönearbete. Arbetskraften fördes samman i fabriker där de under övervakning tillverkade i stor skala., vilket naturligtvis ställde stora krav på anpassning av individerna.

Organisationsteorier för industrisamhället börjar ta form…